Sorg!!!
Nu har det gått 2 veckor sedan operation, det har varit och
är en tuff match jag går, både fysiskt och mentalt men mest känslomässigt. Jag har inte valt
detta utan måste bara klara av att hantera det på mitt sätt. Jag har fortfarande
bekymmer med bisköldkörtlarna och måste ta mediciner för detta utöver Levaxinet. Jag åker in till
sjukhuset och tar prover regelbundet, medicinen gör att magen inte fungerar
likt tidigare, jag blir hård i magen och ämnesomsättningen fungerar inte
som den ska. Min hals har svullnat på insidan, mer än normalt då de tagit bort en del av muskulaturen, jag hade ett så kraftigt
tryck på matstrupen i veckan att jag ringde min läkare och frågade om det var dags att
åka in för att öppna halsen, känslan att snart inte kunna andas är förfärlig,
jag fortsatte kämpa hemma tog bort all tejp som Per min läkare sa och efter 2
dygn har svullnaden gått ner men jag har hela tiden tryck på matstrupen, och
blir jag ledsen och gråter, vilket tillhör min vardag så blir det sjukt värre. Jag
kan och får prata, dock inte viska, jag kan inte ropa eller sjunga, så ledsamt
när Lotta på Liseberg är på TV då jag vanligtvis sjunger för högan sky här
hemma, det är en sorg. Jag får ofta frågan om resultatet och vad som händer härnäst,
tyvärr så vet jag inget mer än att de fick ut det som de såg och att analysen med
dess resultat av vilken efterbehandling de kommer att rekommendera, får jag först
den 8 augusti. Ärret i sin helhet sägs se bra ut, det är för mig inte något jag
bryr mig speciellt mycket om ett ärr mer eller mindre.

Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag aldrig gjort operationen,
jag ångrar att jag inte körde vidare på min första linje och tanke. Så ni som
har era tumörer under kontroll och kämpar, jag säger bara kämpa vidare och gör
det som ni känner känns bäst för er. Jag måste naturligtvis släppa det bakom
mig, för jag kan tyvärr inte vrida tillbaka klockan. Då jag har varit öppen och
skrivit om hur jag tänker så ligger det för mig att fortsätta med det.
Jag är inte bitter men jag har varit väldigt ledsen över mitt beslut och många
tårar har runnit. Tack Gode Gud för att Ulf funnits vid min sida, han är helt
fantastisk, en stor eloge till dig Älskling!!! Även du min syster är en hjärtans tröst när jag som mest behöver det, tack för att du finns och tar din tid!!!

Jag är ingen Ferdinand, att inte få vara med och leka och stångas
….. som de andra tjurarna …. Ni fattar vinken? Det är nog tur att jag inte är
en Ferdinand, för att komma tillbaka så behövs mod, vilja, stryka och rörelse.
Jag har börjat gå promenader och nu kan jag gå lite fortare och jag sprang en km
av 7. Det var skönt, problemet är halsen, enligt läkaren är det okej, säger han att det okej så kör jag, jag blir självklart trött snabbare av allt som sker i min kropp. Vi var
ute igår kväll, jag och Ulf på en första 18 håls runda för att känna om det gick,
jag har nämligen haft som mål att spela och tävla på Hamras golfvecka så vi är anmälda till Sebago-golfen nu på måndag morgon jag och Ulf, så det kändes bra
att jag orkade runt. En stor lättnad infann sig efter gårdagens runda, spelet
var blandat men det finns hopp om att komma igen, så klart!!! ”Ut ur fängelset”
Att sitta under markisen i 2 veckor har jag tröttnat på, så i helgen blir det
både lite golf och flera simturer i havet, det är så efterlängtat…

Jag är nu säker på att det vänder, även om jag kommer få mina
svackor så är jag nu mer rörlig och har mycket att se framemot.

Lycka!!!

Lycka är att ha nära och kära som bryr sig. Väldigt snart
kommer något stort att ske, jag ska bli FARMORsmileyNu pratar vi härlig LYCKA, min son Tobias och
hans fästmö Matilda ska få barn i mitten av augusti och nästa sommar blir det bröllopsmiley

Vi här på Bockekullevägen kommer också snart få tillskott av
en ljuvlig liten Sibiriskkattunge, vi kommer döpa henne till Zera, se nedan
bild. Jag och Moa var och hälsade på henne i veckan, och om allt går enligt plan
hämtar vi henne fredagen den 27 augusti.

Hon är helt bedårande. Så mitt i allt elände ”som varit” blickar
jag nu framåt och hoppas att saker och ting blir bra, allt blir så mycket
lättare när man kan komma i rörelse igen. Hoppas snart möta flera av er under goa glada former, den förändring ni kommer att se eller höra, är att jag fått en
något mörkare basröst och ett ärr på halsen.

Vi är alla värda att vara lyckliga, så jag önskar er alla en
fortsatt skön sommar, för det är ni värda!

Kramar CC med hopp om livet!!!