Jag åkte in på morgonen den 28:e och allt verkade bra, väntan blev lång då det var en stackare/patient före mig som var svåropererad.
Väntan tog ca 3 timmar… jag trodde för en stund att det blir nog inget av, kände mig något frustrerad. Men till slut dök Per min läkare upp och
jag lades in för operation/sövning, här uppstod det dock ett bekymmer. Jag
håller på att svimma när de ska lägga mig i operationsläge, då min nacke är
försvagad av min artros och gamla diskbråck i minnet så kan jag inte ligga hur
som helst. De sa att vi lägger dig till rätta efter vi sövt dig, jag sa bara
att ni får tänka på detta så att jag inte får det besvärligt när jag vaknar.
Detta skulle visa sig bli en av mina komplikationer i efterhand, så klart!

Operationen gick mycket bra, jag fick beröm för min fina
hals och att jag var en betydligt enklare patient en Hen innansmiley.
Min läkare Per sa att de var mycket nöjda och att de fått ut allt som de skulle,
han trodde att det eventuellt fanns några fler av tumörerna som hade cancer i sig men det får vi vänta med att se när analysen är gjord, och det var egentligen inget nytt. Mina fyra
bisköldkörtlar blev kvar och även lymfkörtlarna vilket är bra. De tog prover under
dagen och det visade sig att mina bisköldkörtlar inte gör sitt jobb, vilket
innebär att man får tillföra kroppen kalk, det är inte ovanligt att dessa behöver
hjälp till en början efter operation och att de kommer igen efter ett tag.

Jag var bara inne i ett dygn och jag kände mig oförskämt
pigg och alert efter operationen och var glad att få åka hem dagen därpå. Jag
kunde prata och äta efter operationen so far so good, ja det är klart att det kändes
men jag hade förväntat mig värre.

Första natten hemma var självklart lite jobbig men jag
tänkte det kommer bli bättre. Jag fick en massa slem i halsen och började hosta
och det sög tag i nacken i samband med hostningarna så att min högra sida av
huvudet började göra riktigt ont, en muskel i huvudet slets sönder och jag blev
helt öm i hela vänstersidan av skallbenet, nacken var ju redan mörbultad. Lördagen
gick an tills eftermiddagen då jag började må riktigt illa av både smärta och
av att bisköldkörtlarna inte fungerar som de ska. Jag försökte få hjälp via Sjukvårdsupplysningen eftersom Carlanderska var stängd och skulle inte vara tillgängliga förrän
måndag morgon, tyvärr hade de inga bra svar utan det vara bara att ta sig till
akuten på Sahlgrenska eller vänta till måndag morgon. Jag ville inte sätta mig på någon akutmottagning
utan avvaktade tills idag på morgonen. Det blev många samtal och jagande för
att få tag på personal på Carlanderska men till slut lyckades vi, Per min
läkare ringde upp mig mellan sina operationer i förmiddags. Nu har jag fått utskrivet
starkare smärtstillande mediciner som ska lugna smärtan i huvudet och nacken, samt
att jag imorgon åker till Carlanderska för provtagning av mina kalciumvärden
och ett nytt samtal med Per, han är riktigt bra när det gäller.

Jag tror och hoppas på en vändning nu, och det känns rätt
okej att sitta upp vid datorn och skriva av sig.

Tack alla ni som hört av er och undrar hur det går för mig, jag
vet att ni är många som tänker på mig och det känns väldigt bra. Nu får jag
fortsätta jobba med mitt tillfrisknande och hoppas att jag snart är på banan igensmiley.

Ps. spana in snyggestödstrumporna, ska vara på i 7 dygn!!!

Kramar CC